Den så kallade trosförkunnelsens rötter

Jag har uppmanats att ytterligare förklara vad jag skrev i förra inlägget. Jag gör det med att publicera en analys jag gjorde för flera år sedan och lägger till några kompletterande kommentarer.

Så här skrev jag då:

Vad står den så kallade ”framgångsteologin” för? Är det en varm form av kristendom som kan förnya den kristna tron i Sverige och medverka till att fler blir kristna? Eller är den något annat?

Många är imponerade av den hängivna lovsången och det starka engagemanget.

På många håll i Sverige har församlingar gått sönder. I väckelsetider kan splittringar uppstå. Det nya livet kräver utrymme. Men är det detta som hänt här? Rader av människor berättar om djupa sår och inte så få berättar om hur de övergett tron. Vad är detta? Handlar det om väckelse i genuin mening då människor som inte vill ta Gud på allvar går bort, eller är det något annat? Har nya människor kommit till? Har tron haft framgång bland sekulariserade svenskar? Vad har egentligen hänt genom framgångsteologin? Frågetecknen är många?

Jag vill inbjuda dig att följa med i en undersökning. I bibeln uppmanas vi att vara prövande, något som kristna ibland inte tror att de har rätt att vara. Låt oss följa de uppmaningar vi har i det som ska vara rättesnöret för vår tro och låt oss göra den prövningen med bön om att Gud ska leda oss.

Det som fick mig att tänka till över denna typ av framgångsteologi var en bok av den judiske författaren Stefan Zweig. Boken heter ”Själslig läkekonst” och handlar bland annat om Mary Baker Eddy, kvinnan som blev upphov till den rörelse som fick namnet Christian Science.

Författaren berättar om hennes liv. Hon var sjuklig och i långa tider sängliggande. En läkare skulle säga att hennes sjukdom var av psykosomatisk art. När hon är i 50 års-åldern kommer hon i kontakt med P.P. Quimby, en helbrägdagörare som skolats hos en känd fransk hypnositör som hette Charles Poyen. Hon fångades av hans idéer. I korthet gick de ut på följande: Människan har sitt ursprung i Gud och är gudomlig. Eftersom hon är det måste hon vara fullkomlig. Alla intryck som säger något annat måste vara falska. Därför gäller det för människan att avvisa alla falska intryck och hålla sig till sanningen att vi är gudomliga och fullkomliga. För Mary Baker Eddys del kom detta att tillämpas framför allt på sjukdom. Hon fick alltså klart för sig att hon egentligen var frisk, att symptomen på sjukdom ljög för henne. Hon bestämde sig för att avvisa dem. Och med ens mådde hon mycket bättre. Hon kunde lämna sjuksängen och från den stunden gav hon hela sitt liv åt att förmedla denna nya lära. Hon tog Quimbys idéer, satt lite mer kristet-religiös färg på dem och kallade läran Christian Science.

”Människan är gudomlig, och när Gud inte vill det onda, så kan intet ont, så kan ingen smärta och sjukdom i verkligheten existera. Allt sådant är endast mentala föreställningar, villfarelser från vilka man måste befria sig.” (Zweig, Själslig läkekonst, s 150)

När jag läste detta slog det mig att jag kände igen det. Jag kände igen det från goda vänner som just gått denna väg. Förnekat sjukdomssymptom, sagt sig vara friska trots allt som talade i motsatt riktning. Någon bekände sin hälsa ända in i döden.

Orsaken att mina vänner gick tillväga på det här sättet var att man kommit i kontakt med Livets Ord.

Finns det någon koppling mellan Christian Science och Livets Ords förkunnelse?

Kenneth E Hagin har betraktas som framgångsteologins skapare.                     Det är sant att han var den som populariserade den och gav den spridning. Han grundade RHEMA Bible Training Center där många av de s k trosförkunnarna fått sin utbildning.  Till exempel Kenneth Copeland, Ulf Ekman och Åge Åleskjaer.

Men framgångsteologins skapare var han inte. Dess skapare heter Essek William Kenyon. Alla centrala, viktiga och säregna inslag i Hagins teologi finns redan hos Kenyon.

Vem var E W Kenyon?                                                                                                         Kenyon föddes 1867 i staten New York i USA, blev omvänd i 19 års ålder och började som metodistpredikant, blev sedan baptist. Han blev aldrig pingstvän, men medverkade ibland i pingstförsamlingar. Sin utbildning fick han i en rad mindre skolor och framförallt i Emerson College of Oratory i Boston. I Emerson College of Oratory ser vi kopplingen till Christian Science. Den skolan var vid denna tid en stark företrädare för det som kallas New Thought. New Thought har P. P. Quimby som upphovsman. Det var denne man som inspirerade Mary Baker Eddy (se ovan). Det var hon som grundade Christian Science.

(En mer utförlig redovisning av inflytandet av New Thought i Emerson College of Oratory finns i Dan Mc Connells bok ”The Promise och Helth and Wealth”)

Något om E Kenneth Hagin                                                                                                         E Kenneth Hagin föddes 1917. Han föddes med hjärtfel och var fysiskt svag under hela sin uppväxt. De yttre förhållandena var tragiska. När han var sex år lämnade fadern familjen, mamman hade återkommande nervösa sammanbrott och var självmordsbenägen. När Hagin var ungefär 16 år försämrades hans hjärtåkomma och han var långa tider sängliggande, ofta i tillstånd av förlamning och mental förvirring. Det var då han började få uppenbarelser. Han fick besöka helvetet men fick också en uppenbarelse om det bibelord som sedan blev hans ”varumärke” Mark 11:23-24:

”Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.”

Hagin började att bekänna sig som frisk varje dag i åtta månader. Men helandet kom inte. Då fick han en ytterligare uppenbarelse. Den gick ut på att han inte bara skulle bekänna utan också handla. Han tog sig upp ur sängen och började gå runt i cirklar under flera dagar. Sedan tog han på sig sina kläder och gick för att äta frukost med familjen ( Hagin; I believe ….) Även om det kommit perioder med sjukdomssymptom har han sedan dess, enligt sin egen berättelse, varit helad från sin sjukdom. (Någon formell diagnos på sjukdomen har aldrig blivit ställd enligt McConell).

Efter avslutad skolgång blev han baptistpredikant för att sedan under en period arbeta som evangelist i den amerikanska pingströrelsen.

Hans formella utbildning är minimal, men han menar sig få direkt kunskap från Jesus. Han har haft åtta personliga besök av Jesus då han fått uppenbarat vad ha ska predika. I sina skrifter hänvisar han ständigt till dessa uppenbarelser, men innehållet har en märklig likhet med det Kenyon undervisat om i sina skrifter. Ja, de är i långa stycken ordagranna avskrifter.

Eftersom hans undervisning, enligt honom, har getts av Jesus blir följden att den som ifrågasätter den går emot Gud och drabbas av Guds dom. I hans bok ”I believe” kan vi läsa:

”Herren sa till mig: ”Om jag ger dig ett budskap till en individuell person, en församling, eller en pastor och de inte accepterar det, då är inte du ansvarig. De är ansvariga. Pastorer som inte accepterar det kommer att falla ner döda i predikstolen.”

Han skriver också:

”Jag säger detta med tvekan men just detta hände på en plats där jag predikade. Två veckor efter att jag avslutat mötena, föll pastorn ner död i talarstolen. … Varför? Därför att han inte accepterade det budskap som Gud gav mig till honom från den helige Ande.”

Detta är en metod som tystar dem som ifrågasätter och hindrar människor att tänka själva. Det är tvärtemot Bibeln undervisning där vi uppmanas att pröva dem som säger sig vara profeter.

”Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs” (1 Kor 14:29) ”förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, …” (1 Tess 5:20)

Vi ska nu följa uppmaningen att pröva utifrån Bibelns samlade undervisning och vi kommer att se att Hagins lära i grundläggande avseende avviker ifrån den.

Läran om uppenbarelsekunskap.                                                                                  Kenyons bok ”Two Kinds of knowledge”. (Två slags kunskap) fastlägger en av de grundläggande principerna i framgångsteologin. Allt bygger på detta. De två typerna av kunskap är dels

  1. Sinneskunskap. Det är den kunskap som kommer till oss via våra fem sinnen
  2. Uppenbarelsekunskap. Den ges på ett andligt sätt och är överlägsen sinneskunskapen.

Mellan dessa två olika sorters kunskap finns en skarp gräns. Uppenbarelsekunskapen är överlägsen sinneskunskapen. För att leva i uppenbarelsekunskap måste man ofta förneka sinneskunskapen. Detta är exakt vad Mary Baker Eddy (grundaren av Christian Science) gjorde.

”When the sick are made to realize the lie of personal sense, the body is healed” (“När den sjuke inser lögnen som de personliga sinnena ger, är kroppen helad”) (Science of Health Kap 8)

“verklig tro agerar utifrån Ordet oberoende av vad sinnena säger” (Kenyon Two Kinds of Knowledge)

Detta kan ha effekt på hypokondri (inbillad sjukdom) och även vissa psykosomatiska sjukdomar, men att göra det till en princip leder till ohyggliga resultat, i många fall till människors död.

Denna lära är också helt obiblisk. När uppmanas en sjuk människa i Bibeln att förneka sjukdomssymptom? När uppmanas någon att säga att han är frisk fast han är sjuk?

Detta sätt att tänka delar in kristna människor i klasser. Dels de i den ”lägre klassen” (Kenyons uttryck) som lever under inflytande av sinneskunskap. Dels de i den ”högre klassen” som lever i uppenbarelsekunskap. Uttryck som ”supermen” och ”superwomen”används. De blir ”andliga giganter”. Här är orsaken till den klasskillnad mellan troende som uppstår när framgångsteologin får insteg. Här är också orsaken till den pastorsdyrkan som finns i trosrörelsen. Enskilda förkunnare upphöjs till orimliga (och obibliska) proportioner. Här är också grunden till det förakt för demokrati och medinflytande som följer med den så kallade trosförkunnelsen.

Hur stämmer detta sätt att tänka med Bibeln?                                                            Bibeln gör inte denna skarpa uppdelning mellan fysisk och andlig kunskap.

Bibelns uppenbarelse är fysisk såväl som andlig. Det främsta exemplet är Jesus Kristus. Han är den högsta formen av uppenbarelse och den är både fysisk och andlig. ”Ordet blev människa” (Joh 1:14), ”I honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning.” (Kol 2:9) ”också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp” (Kol 1: 22) ”det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och tagit på med våra händer, det är vårt ärende ….” (1 Joh 1-2)

Ingenstans i Bibeln står det att vi ska koppla bort vårt naturliga förstånd. Tvärtom :

”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.” (Mark 12:30) Människans naturliga förstånd är mottagare för gudsuppenbarelse lika mycket som hennes ande. ”Den kristna tron är visserligen inte bunden till förnuftets begränsningar, men den förkastar inte förnuftet”. (Hans Johansson; Vad ska man tro egentligen)

Vi ska respektera varandra, och naturligtvis dem som undervisar i ordet, men aldrig sätta människor på piedestal. Uppdelningen i superkristna och vanliga kristna är falsk och främmande för kristen tro. Jesus var emot allt pyramidtänkande bland de kristna:

”Ni ska inte låta er kallas rabbi, ty en är en läromästare och ni är alla bröder.”  (Matt 23:8) ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.” Luk 9:35

I trosförkunnelsen avgörs måttet av tro av den kunskap man har. Nya testamentet nedvärderar inte kunskapen, men kärleken är det avgörande tecknet på tro.

”Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken. Den som tror sig har kunskap har ännu inte fått den rätta kunskapen, men den som har kärlek, han är känd av Gud” 1 Kor 8: 1-3)

Om kärleken hade fått vara en bärande tanke i trosrörelsen hade mycket sett annorlunda ut. Vi hade inte behövt möta så många sårade och splittrade människor, inte så många sjuka som faktiskt blivit sämre genom den ”behandling” man fått på grund av dess förkunnelse.

I Apostalgärningarnas 6 kapitel kan vi läsa om hur det gick till när den första församlingen fattade beslut:

”De tolv (apostlarna) kallade samman alla lärjungarna (vers 2)” Så lade man fram problemet för alla och även ett förslag ”välj ut sju män …” Sedan står det ”Alla de församlade gillade förslaget (vers 5)” och ”De valde ..”.  Hela församlingen var indragen i processen.

Människan som Gud                                                                                                                     Ett andra avgörande drag i trosförkunnelsen är att människan var en Gud före syndafallet. Det vill säga Adam och Eva var gudar. När de syndade mot Gud fick de Djävulens natur. I pånyttfödelsen, det vill säga när en människa blir kristen, blir hon på nytt en Gud, enligt trosförkunnelsen.

Kenneth Copeland, en av Kenneth Hagins lärljungar, hävdar följande: ”Gud skapade Adam utifrån sin önskan om att fortplanta sig själv. I Edens lustgård gjorde Han just detta. Adam var inte bara lite lik Gud, han var inte nästan lik Gud, han var inte ens underordnad Gud, Adam är lika mycket Gud som Jesus….I Edens lustgård var Adam Gud manifesterad i köttet.”                                                                                                                       (K. Copeland, ”Following the Faith of Abraham 1”, sid A, Forth Worth, Texas, K. Copeland Ministries, 1989, ljudkassett #01-3001.)

Denna undervisning kommer från Kenyons idé om att människan är i klass med Gud ”Is in God´s class of beeing” (Kenyon, Hidden Man)

I syndafallet förlorade människan sin gudomlighet, enligt Kenyon och Hagin och fick ”Satans natur” (Hagin; Redeemed from Poverty, Sickness Death). Det som händer sedan är att människan i pånyttfödelsen återfår sin gudomlighet.

Hagin säger: ”Varje människa som är född på nytt är en inkarnation. Kristendomen är ett mirakel. Den troende är lika inkarnerad som Jesus av Nasaret var.”

(K. Hagin, ”The Incarnation”, The Word of Faith Magazine, 13, 12 (dec. 1980)).

Så här kan Kenneth Copeland uttrycka det: ”Du har inte en Gud som lever inuti dig, du är en! (K. Copeland, “The force of Love”, Forth Worth, Texas, K. Copeland Ministries, n. d. Ljudkassett BCC-56)

Vi såg tidigare att själva grundbulten i Mary Baker Eddys lära (Christian Science) var att människan är en gud. Detta är grundbulten inte bara hos henne utan i flera religiösa riktningar. Det var den genomgående tanken i de olika varianterna av gnosticism som var den villolära som under flera århundraden hotade den kristna tron.

Det är när människan inser att hon är Gud som hon får makt, menar man. Kenyons-Hagins framgångsteologi bygger på makt. Hennes ord blir skaparord (”Skaparordet är på din tunga.”)

Det är också på grund av sin gudomlighet som människan inte behöver vara sjuk. Allt som talar i annan riktning är sinneskunskap och lögn, menar man.

En speciell lära om försoningen som ska passa detta scenario har utformats. Den går ut på följande. Försoningen ägde inte rum på korset utan sedan när Jesus gick ner i dödsriket då  han antog Satans natur och där skedde en pånyttfödelse. (Detta brukar kallas JDS-läran) Han förvandlades, föddes på nytt och fick Guds natur. ”Jesus är en pånyttfödd människa. Detta är samma pånyttfödelse som de goda nyheterna i evangeliet fortfarande erbjuder den som vill ta emot den.” (Gloria Copeland; God´s will for you)

Samma pånyttfödelse sker i den troende människan genom ”Identifikation”. Detta ord är ett av de allra viktigaste i trosförkunnelsens teologi. Det är genom den människan blir en inkarnation av Gud.  Kenyon menar att om kristna totalt identifierade sig med Kristi pånytfödelse i dödsriket, skulle kyrkan höja sig över varje sjukdom, lidande, omständighet och ofullkomlighet.(Kenyon; Two Kinds of Righteousness) Att sådana saker finns i församlingen beror bara på att de troende har misslyckats med att inse sin identifikation med Kristus. (Kenyon; Jesus the healer)

Vad säger Bibeln om detta?                                                                                                     Var Adam en gud? Det finns ingenting i Bibeln som säger detta. Även om människan är skapad till Guds avbild, finns en tydlig gräns mellan Guds natur och människans natur.

Inte heller finns något i Bibeln som säger att människan fick satans natur. Även efter syndafallet är människan Guds avbild. (1 Mos 9:6)

Människan blir inte en Gud i pånyttfödelsen. Hon blir ett Guds barn. Jesus beskrev det som händer i människan som ett källflöde. En djupförbindelse med Gud som påverkar livet inifrån.

Något nytt har hänt, men mycket återstår. ”Mina kära, nu är vi är Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli” (1 Joh 3:2)

Vi är Guds barn, men Jesus var och är Guds Son i unik mening. Han är den ”ende” Sonen.(Joh 1:18; 3:16 m fl)

Bekännelsen avgör sjukdom eller hälsa                                                                       ”Bekänn sjukdom och fattigdom och du får det! Bekänn hälsa och välgång och du får det. VALET ÄR DITT” (Kaseman, Troshjälpen; Livets Ords förlag)

”Vi får vad vi bekänner.” Ett populärt uttryck som tillskrivs Hagin, men har sitt upphov hos Kenyon är ”What I confess, I Posess”. Det vill säga ”Det jag bekänner, det har jag” (Kenyon; Hidden Man, Hagin Bible Faith Study Course)

Detta är en av de mest utpräglade lärorna i trosförkunnelsen.

”Att erkänna sjukdomen är som att skriva på avin som brevbäraren kommer med. Satan har sedan kvittot på din sjukdom. Du har tagit emot den … din bekännelse helar dig eller gör att du förblir sjuk” (Kenyon Jesus-the Healer)

Det är detta som kallas tro i den så kallade trosförkunnelsen. Tron producerar hälsa, men inte bara det också ekonomiskt överflöd och personlig framgång, men man behöver inte lyssna länge på en trosförkunnare för att inse att det kroppsliga helandet är huvudpunkten. Helandet är menar man en självklar rättighet för den som tror.

”Du har lika mycket rätt att kräva helande, som du kan kräva att den bank, där du har ett tillgodohavande, skall lösa in en check” (Kenyon; The Father and his Family)

Hur stämmer detta med Bibeln?                                                                                              Det är sant att många underbara helanden inträffade i Jesu och även de första kristnas verksamhet. Helanden har inträffat i hela kyrkans historia och gör det även i vår tid som tecken på Guds närvaro och tecken på den nya värld som ska komma. Men den kristna tron är inte en helandekult som Christian Science eller New Thought. Att göra tron till en formel för ett absolut helande är att göra den kristna tron till något helt annat än vad den är. Det är en grov förvanskning.

Inte heller är det så att vår bekännelse styr Guds möjligheter att verka. När Jesus gjorde det stora brödundret, sa lärjungarna: ”Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar.” Det var ingen bekännelse i tro. Innan Jesus uppväckte Lasarus från döden sa Marta : ”Herre, han luktar redan.” Den negativa bekännelsen hindrade inte Jesus från att göra under. Många exempel skulle kunna ges på  att Jesus inte alls agerade så som trosförkunnarna undervisar. De flesta som blev helade i bibeln var inte ens kristna.

Den allvarligaste invändningen och det mest obibliska i deras förkunnelse är att tron, så som de tolkar den blir en mänsklig prestation. Det handlar om att prestera tro. Allt beror på vad människan kan. Charles Farah, pingstvän och teolog, kallar det ”Karismatisk humanism”. Hagin säger att vi ska ha ”tro på vår tro”. (Hagin; Having Faith in Your Faith). Den som tror på sin tro, tror egentligen inte å Gud utan på sig själv.

Det är därför tunga bördor läggs på människor genom trosförkunnelsen. Mycket få blir helade i verklig mening, men många blir pressade, en del långt över sin förmåga.

”De som sätter tro till denna lära blir antingen högmodiga eller förvirrade. Högmodig blir man innan den falska troskartan krockat med verkligheten. Förvirringen sätter in när man upptäcker, att det inte alltid fungerar. Då tror man att misslyckandet beror på  att man inte lyckats hålla Djävulen borta från sitt liv.

Därför slutar många i djup ångest och djävulsfruktan. Och bland dem är det inte alla som går att hjälpa tillbaka till full själslig hälsa” (Sven Reichman; Arvet efter Kenyon)

Trosförkunnelsen har sitt rotsystem i stor utsträckning i en för kristendomen främmande lära. Som vi sett har den hämtad de grundläggande idéerna från tankeströmningar som har nära släktskap med de kulter som florerade i USA på 1800-talet, till exempel Christian Science. E W Kenyon är trosrörelsens fader, Kenneth Hagin har fört hans läror vidare. Hagins arvtagare heter Kenneth Copeland. Det var genom att lyssna på hans ljudband som Ulf Ekman lät sig övertygas och genom detta fick trosförkunnelsen på allvar insteg i Sverige.

Ulf Ekman skriver: ”En dag fick jag tag på några kassettband av Kenneth Copeland, och när jag lyssnade på dem skedde något helt övernaturligt. Jag hade säkert inte lyssnat mer än några minuter, förrän det var som om bibelverserna jag hade memorerat fullständigt exploderade och började brinna inom mig. Tack vare smörjelsen som fanns över den tjänstegåvan som predikade, och smörjelsen som fanns över bibelorden  jag hade memorerat, så fick orden liv och jag fick en väldig törst efter mer av sådan andesmord förkunnelse… Så jag fick tag på några fler band, och jag och min fru hade en underbar tid är vi bara lyssnade på de där banden, prisade Gud, slog upp alla bibelverser och började leva utifrån dem.”

(Från Smörjelse – Manifestationer av den helige Ande Livets Ords Förlag 1996)”

Det sägs att den svenska trosrörelsen lämnat sina rötter i Kenyons, Hagins och Copelands läror.  Det är möjligt.  Jag kan inte avgöra det. Men att de under rörelsens framväxt spelade en avgörande roll. Därom råder ingen tvekan.   Och mycket talar för att de funnits med som ett bakomliggande raster även under senare år. Och Hagins bok ”The Name of Jesus” säljs fortfarande år 2014 i Livets Ords bookshop. I den boken skriver Hagin att Kenyons undervisning är uppenbarelse från Gud.

Man kan undra vad det är som skapat sådana problem i rörelsen – att den ene efter den andre trätt fram stukad och skadad i sin tro. Och de är många. Det brukar ju leda till raka motsatsen. Jag tror problemet ligger här – i det jag försökt redovisa.

Jag vill också påpeka att det av samma skäl är fel att kalla Ulf Ekman frikyrkoledare. Det som varit det grundläggande och unika i Livets ords lära är på avgörande punkter motsatsen till det som kännetecknat den genuina frikyrkan.

Svensk frikyrka har varit banbrytande för demokrati och medinflytande. En avgörande hållning har varit synen på allas lika värde och tillåtelse för var och en att tänka självständigt och prövande. Men den viktigaste skillnaden är den fria nåden där tron är en gåva och inte en prestation.

 

 

This entry was posted in Livets Ord, Okategoriserade. Bookmark the permalink.
  • gunborg nilsson

    Kanske vi äntligen har kommit ”igenom” och ut i frihet -och kan tala om dessa kristenhetens förlorade år.Som känns som en stor tung sorg. —-När jag läste detta kom jag osökt att tänka på en bok jag plöjde rakt igenom för ett par år sen. Den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreichs ”Gilla läget”. Hon fick i uppgift att vara glad och positiv till sin bröstcancer.Men hon slog sunt bakut,blev arg och skrev en bok om det positiva tänkandets religion/positivitetskulten. Jag är hyfsat väl bevandrad i trosrörelsens religion och när jag läste Ehrenreichs bok kändes hennes upptäkter -som att de härstammar från samma härva.Hennes upptäkter har trådar in i calvinismen. Under hela läsningen var det ofrånkomligt att dra paralleller till trosrörelsen. Hon låter oss följa förödelsen både i enskilda människoliv, men också hur denna positivitets-religion påverkat USA på ett negativt,rent av farligt sätt. Kanske ÄR detta ett sidospår (?) -men för den intresserade vill jag rekommendera boken.Finns en koppling mellan trosrörelsen och positivitetskulten -så vore det intressant att få upp denna koppling i ljuset. Det kan ju också vara så att båda religionerna uppträtt samtidigt och/eller att den ena har plöjt väg för den andra.

    • torstenahman

      ”Kanske vi äntligen har kommit ”igenom” och ut i frihet -och kan tala om dessa kristenhetens förlorade år.Som känns som en stor tung sorg.”

      Jag förstår vad du menar och jag känner som du!

      ”Finns en koppling mellan trosrörelsen och positivitetskulten -så vore det intressant att få upp denna koppling i ljuset.”

      Den kopplingen redovisas i en intressant helt nyutkommen uppsats med titeln: ”Den gudomliggjorda människan”.

      http://sh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:710352

      • gunborg nilsson

        Tack! Jag kände det på mig under hela läsningen av Ehrenreich bok -att det kunde finnas en koppling. Det som direkt slår en, är frånvaron av sanning och uppriktighet i dessa rörelser. Jag skulle återigen vilja rekommendera Ehrenreichs bok.Den är uppfriskande -därför att Ehrenreich position är helt okyrklig. Hennes synvinkel är därför helt neutral kontra tro -och det finns ett värde i det. Hon blir ett sanningsvittne -utanför de religiösa sammanhangen.
        Visst är dessa dagar en djup sorg.Det känns som vår kristenhet har gått sönder.Folk är förvirrade,många lever i djup biblisk okunskap.Som får utan herde. Ovänskap och osämja florerar öppet på nätet -i kristna diskussioner.Som mer liknar bataljer. Kärleken som skulle vara vårt kännetecken inför medmänniskorna -är som bortblåst.
        Människor grupperar sig kring religiösa kändis-namn. Sen när kan ett människonamn förvandla ett människoliv -till en ny skapelse? Det finns bara ett namn som kan det- namnet Jesus.
        Vi måste återvända till Jesus!