Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Hur ska man se på skapelseberättelsen i Bibeln?

För många är Bibelns skapelseberättelse en ”hang-up”. Varför det? Helt i onödan! Läser man den i första hand som ett tillverkningsprotokoll blir den det och gör man  det går man miste om en stor välsignelse.

Om detta handlar bibelstudiet som hölls i Missionskyrkan i Lidköping den 15 sept 2016. Du kan lyssna på det här: http://www.sondaghelaveckan.se/?p=8064

img_2950

Tiden var begränsad. Mycket mer finns att säga. Varje punkt skulle kunna utvecklas mycket mer.

Itpastorn Lars Gunther har har utrett den här frågan på ett mer omfattande och djupgående sätt under rubriken ”Hur jag slutade vara kreationist. Del 1.” Ytterst läsvärd för alla som funderar på frågan om skapelsetro och bibelsyn!

http://itpastorn.nu/hur-jag-slutade-vara-kreationist-del-1/

Posted in Bibelsyn, Skapelsen, Vetenskap och tro | Leave a comment

”Är New Wine en dödsdömd rörelse” Svar till itpastorn

Min vän Lars Gunther har kommenterat min föregående bloggpost om ”Hillsong och gamla vinsäckar”. Den kommentaren finns på hans hemsida http://itpastorn.nu under rubriken ”Är New Wine en dödsdömd rörelse?”

Lars  har helt rätt när han säger att jag inte gjort någon omfattande undersökning  av New Wine eller Bethel Redding. Vad jag förstår är kopplingen dem emellan att New Wine har skapat en plattform för Bethel-konceptet i Sverige. Jag är övertygad om att det i båda sammanhangen finns människor av mycket god vilja. Jag skulle helst vilja tiga om det här, men när jag tänker den tanken känner jag mig djupt otillfredsställd.

Utgångspunkten är att jag kommenterade en ledarartikel av Sune Fahlgren som fanns i tidningen Sändaren. Där nämner han om rörelser som för några årtionden sedan väckte stor uppmärksamhet i frikyrkokretsar, Livets Ord, Vineyard (Obs! Den jag känner minst till), Torontoväckelsen, Karisma Center ”Mycket av dessa skeenden är nu historia”, skriver han. ”Av stora anspråk och speciella ”övernaturliga” fenomen finns inte mycket kvar.” Och så ställer han frågan: Var kommer de rörelser som nu är aktuella att vara om 10 år: ”Hur kommer Hillsong att vara om tio år? Vilken roll har New Wine-nätverket då? Vad blev bestående av Bethel Church-konceptet i Sverige?”

Jag svarade på hans fråga att jag tror att Hillsong kommer att klara sig bäst om rörelsen får utvecklas i goda banor. Jag tror att det finns förutsättningar för det och att de nog lever kvar om 10 år. Jag borde han nämnt om deras utåtriktade karaktär som jag tror är en inriktning Gud välsignar. När det gällde New Wine och Bethel Redding  var jag mer tveksam och nämnde som ett exempel att man godkänner som övernaturliga fenomen fjädrar, ädelstenar och guldflagor som faller över folket när man samlas till bön. Ett företeelse som varit återkommande i flera år.

Lars har bekräftat att dessa fenomen förekommer och ser dem som uttryck för sund kristendom. ”Detta är äkta”, skriver han. Här vi skiljer vi oss åt. Jag ifrågasätter den äktheten.

Ledaren för New Wine Sverige skriver som kommentar till min artikel att man inte tillmäter dessa fenomen någon särskild betydelse.”Ledningen för New Wine Sverige har aldrig fokuserat på ovan nämnda fenomen (och det har vi inte heller sett Bethel göra)”, skriver han.

Detta förstår jag inte. Här har vi ju att göra med en oerhörd sak.

Tänk om det det verkligen är fjädrar, ädelstenar och guldflagor  som faller från himlen som församlingen i Redding påstår. ……..I så fall är det ju något oerhört. Jag tycker att Lars utifrån sin utgångspunkt resonerar helt rätt när han i sin framställning drar paralleller till Mose på Sinai berg, eld- och molnstoden som ledde Israels folk igenom öknen, Guds härlighet som fyllde Salomos tempel, Jesus på förklaringsberget, tungorna av eld på pingstdagen. Om det verkligen händer, är det ju faktiskt händelser av oerhörd dignitet.  I så fall är församlingen Bethel, Redding utvalt på ett särskilt sätt i hela världen. Jag känner i alla fall inte till någon annan plats där detta händer.

Antingen är det detta oerhörda, eller så är det ett medvetet bedrägeri. Det är de enda alternativen. Något mellanläge finns inte. Och är det ett bedrägeri så är det ett grovt bedrägeri. Man har då högst medvetet manipulerat med heliga ting för att bedra människor i avsikt att ge intryck av att man representerar något utöver det vanliga.

För min del tror jag inte att församlingen i Redding spelar denna stora roll och kvar står då det andra alternativet. En orsak att jag tror så är också att så mycket har kommit in i den karismatiska kristendomen som inte är sant. Ingen kan förneka att det är så. Väldigt mycket har fått tas tillbaka när sanningens ljus har fått lysa över det.

Amalgamfyllningar som förvandlats till guldtänder, spektakulära helanden som fått dementeras, dödas uppväckelse som inte ägt rum, oerhört överdrivna väckelserapporter, profetior och ”tilltal” i Guds namn som bara visat sig vara luft. Listan skulle kunna göras mycket lång.

Här känner jag ett behov av att markera mig. Detta är inte den typ av kristendom jag vill stå för.

”Den karismatiska väckelsen i sin helhet är inte i kris”, skriver Lars. Nej, det har jag inte påstått. ”Förekomsten av falska sedlar säger inte att alla är falska”, skriver han också. Nej, nej, men problemet är att alldeles för många är det. För mig tillhör detta mitt livs stora smärta. Det är väl därför jag reagerar så starkt. Det känns som man fått inbrott av tjuvar som smutsat ner i ens innersta allra heligaste rum.

Det finns andra inslag också som gör mig tveksam. ”Let go your heart, let go your head, and feel it now” är ett uttryck man använder, något man sjunger och som man uppmanar människor till i Bethel. Att koppla bort förståndet är en förrädisk tankegång och kan leda vart som helst. Att påverka människor till detta är att koppla bort den prövande funktionen. En sådan grundhållning kan jag inte dela. Just detta sätt att resonera har ju varit orsak till så mycket svärmeri och det är en total missuppfattning av vad kristen tro är. Gud har ju skapat oss som tänkande varelser.

Lars tar upp frågan: ”Är de framgångsteologer?” och svarar: ”Till stor del ja”, ”men de står inte för en Hagiansk trosförkunnelse.”  Nej, jag har också uppfattat att de står för är en variant den trosförkunnelse som fanns på Livets Ord. På Livets Ord drevs den förkunnelsen så långt att de ledande företrädarna inte orkade längre. Vi har stått för ”en osund kultur” sa en av dem. Lars skriver om en församling där ”trosrörelsen bränt marken”. Nu kommer trosförkunnelsen i ny skepnad. Lite andra ord och begrepp, lite annat tonläge, t-shirt istället för slips, men i grunden samma sak. Med tanke på trosrörelsens utveckling i Sverige borde detta få oss att se upp.

En av orsakerna till min oro är att extrema ståndpunkter alltid skapat splittring. Det finns tendenser till detta nu igen. Det vore trist om New Wine med alla sina goda, bedjande människor skulle bidra till detta. Om man fortsätter att ge legitimitet åt Bethel, Redding gör man det. Och då finns en risk att de går samma öde till mötes som de rörelser som var tongivande på 80- och 90-talet. Jag tror Gud har en bättre väg.

PS Jag har inte gjort så som Lars skriver om mig att han ”hämtat sina stödjande invändningar från kritiska webbplatser som han hittat genom enkla sökningar på nätet.” Att jag bara ”googlade lite och hittade vad jag ville, utan att pröva mina källor” Nej, så har det inte gått till. Jag har lyssnat en del på vad de själva säger. Och mitt citat ” ”Let go your heart, let go your head, and feel it now” är från en person som jag uppfattar som en vän till Bethel.

Men nu har jag gjort en sådan sökning som Lars beskriver. Och vad jag funnit har gjort mig förskräckt. Är hälften av detta sant är situationen mycket värre än jag trodde. I så fall står Bethel för rena religiösa vanvettet. Är det sant? Det överlåter jag åt andra att bedöma. Själv vill jag nu ägna mig åt annat än att diagnostisera religiösa konstigheter. DS

Posted in Okategoriserade, Teologi | 4 Comments

Hillsong och gamla vinsäckar

Sune Fahlgren är lektor vid Teologiska Högskolan i Stockholm. I senaste numret av tidningen Sändaren lyfter han en fråga som engagerar många frlkyrkoförsamlingar.

Han skriver under rubriken Hillsong och gamla vinsäckar.

Där nämner han nya andliga rörelser, typ Hillsong och New Wine och Bethel Redding som är ”senaste mode i frikyrkokretsar.” Och han ställer frågan om detta är ”lösningen på tillbakagång och andlig tröghet? Är det fråga om nytt vin som spränger gamla vinsäckar eller som vitaliserar dem?”

Han påminner om de rörelser som var aktuella för tjugo, trettio år sedan, Livets Ord, Vineyard, Torontoväckelsen, Karisma Center. ”Mycket av dessa skeenden är nu historia”, skriver han. ”Av stora anspråk och speciella ”övernaturliga” fenomen finns inte mycket kvar. Men sår finns kvar hos enskilda som for illa, och bitterhet över underkänd tro och tradition lever kvar i många församlingar.” Detta är sant: ”Mycket av dessa skeenden är nu historia.” Ska de nya rörelserna gå samma öde till mötes? Är de rörelser som kan vitalisera gamla församlingar och kyrkor eller kommer samma sak att hända med dem som de som för några årtionden väckte uppståndelse och förväntningar.

”Hur kommer Hillsong att vara om tio år? Vilken roll har New Wine-nätverket då? Vad blev bestående av Bethel Church-konceptet i Sverige?”, undrar han. Högst relevanta frågor som ett ansvarigt ledarskap måste ställa.

Om jag själv skulle ge mig in i frågeställningen och försöka bidra med ett svar skulle det vara att jag tror att Hillsong kommer att klara sig bäst om rörelsen får utvecklas i goda banor. Jag tror att det kan finnas förutsättningar för det och att de nog lever kvar om 10 år. Det har mycket att göra med om de vill lyssna till andra röster än sina egna. Jag tror att det bland annat handlar om att de kan lära av tidigare väckelserörelser, om sånt man bör undvika och sånt som måste fördjupas.

Jag tror också att vi i de mer etablerade  rörelserna har en hel del att lära av denna unga andliga våg. Vi måste förstå hur viktigt det är att unga människor får uttrycka sin tro på ett sätt som är naturligt för dem. Varje verklig förnyelserörelse är ju inte bara en ny koncentration på trons centrum utan också en anpassning till den rådande kulturen. Det finns säkert mycket i hillsongsammanhanget som är ofullkomligt och bräckligt , men visa det andliga sammanhang som inte har sådant. En ledning som med varsamma händer och andlig klokhet kan leda detta till stor välsignelse också i framtiden.

Själv är jag mer tveksam till New Wine och Bethel, Redding. Vad jag förestår är det företeelser som är sammankopplade. I Bethel, Redding förekommer det att små ”ädelstenar”, fjädrar och guldflagor faller ner över folket under bönen. Man talar om detta som övernaturliga fenomen. Jag tror inte att det är det. Ledningen är mycket medveten om vad man gör. Och den fråga jag har är: Om Gud verkar så fantastiskt, med under och tecken som man berättar om – varför måste man då toppa verksamheten med rena bedrägerier? Rörelser som sysslar med sådant har i sig fröet till sin egen undergång. Rörelser med ett moget ledarskap sätter stopp för sådant. Det gör man inte inom New Wine. Det är illavarslande.

Fahlgrens artikel är inte slut med detta. Han tar en sväng över den liturgiska förnyelse man upplever på sina håll. Då gör han ett uttalande som är häpnadsväckande. ”Enligt klassisk kristen tro är direkta, omedelbara möten med Gud inte möjliga. Gud är Gud. Därför kommer Gud till oss genom det skapade, främst genom ordet och nattvardens bröd och vin.”

Att Gud verkar genom sitt ord och i nattvarden vill nog ingen ifrågasätta. Men att Gud skulle vara bunden till detta är svårt att tänka sig. Hur kan det vara klassisk kristen tro? Jag måste ha missuppfattat något. Hoppas det. Jag tänker på muslimer som i drömmar möter Kristus och många andra exempel. De har aldrig läst någon bibel, aldrig firat nattvard, men Kristus möter de. Hela skapelsen är ju ett verk av Guds Ande. Varje förnyelse av naturen är ett verk av gudsanden (Ps 104:30). Vi kan inte stänga in Gud i kyrkan och bakbinda Guds verksamhet till vissa sakrament. Gör vi det kommer vi alltid ha rörelser vid sidan om församlingen som tror på en Gud som verkar på ett mycket mer omfattande sätt.

 

Posted in Okategoriserade, Teologi | 7 Comments

Det kreativa flödet

Blev inbjuden tillsammans med konstnärer, musiker och andra skapande människor till en kulturhelg på Kaggeholms slott utanför Stockholm.  Min uppgift var att hålla ett par föredrag och jag gav mig på att tala om ”Den skapande processen”. (Responsen blev faktiskt mycket god.)

Du som tycker detta låter intressant kan klicka på bilden nedan. Du klickar sedan vidare på ”Undervisning” på den övre raden. Föredraget ”Den skapande processen” ligger högst upp. Bry dig inte om att det står ”Del 1” på föredraget som ligger under. (Det betyder del 1 av föredrag nr 2)

Man brukar tala om 4 områden för konstnärlig framställning:

Bildkonst. Måleri, skulptur, arkitektur, filmskapande, fotografi, textil …

Ordkonst. Poesi, skönlitteratur, författarskap …

Framförande konst. Dans, skådespeleri, retorik, performancekonst …

Tonkonst. Sång, musik …..

Olika konstformer går ju ofta in i varandra. Det jag försöker säga, tror jag, gäller all form av konstnärlig framställning. Den 28 april publicerade DN en utmärkt artikel i det här ämnet av David Brooks ”En pust av luft under vingarna”. Tyvärr går det inte att hitta artikeln på nätet just nu. Kanske den finns när du läser detta. När jag säger något i det här ämnet utgår jag från trons synvinkel. Konst & Tro är ju temat för helgen på Kaggeholm.

konsttro

 

 

 

 

 

 

 

Posted in Konst, Kreativitet | Leave a comment

Hjälp mig med sångtips!

Jag vill ha tips på bra moderna lovsånger som handlar om Jesus lidande, hans död och om försoningen. Vill också ha tips på låtar av samma typ som handlar om den tomma graven och Jesus uppståndelse. Mycket tacksam om du som har sådana vill lägga in tipsen som inlägg här på bloggen eller skicka på min mailadress mail@torstenahman.se Tack på förhand!

Posted in Musik | 5 Comments

Om skönhet och konstnärligt skapande

Roland Hellsten har skrivit en fenomenal bok om skönhet och konstnärligt skapande. Så vitt jag kan bedöma är den i långa stycken unik. Åtminstone har jag inte kommit i kontakt med något liknande. Jo, det finns de som snuddar vid ämnet. N T Wright gör det, C S Lewis gör det, Francis Collins gör det i sin bok ”Guds språk”, Åke Bonnier i ett av sina herdabrev, flera av våra poeter gör det, men jag har inte sett en så genomreflekterad analys av ämnet ur den kristna trons synvinkel någon annanstans. Det kan mycket väl finnas, men jag har inte sett det. Här är några av rubrikerna:

Skönhetens attraktionskraft

Skönhetens historia

Men vad är då fulhet?

Skönhet utan Gud

Skönhetens teologi

Kyrkans tveksamhet inför konsten

Den helige Andes roll i det kreativa livet

Jag vill gå så långt att jag säger att boken i långa stycken är genial. Om jag har någon invändning gäller det titeln ”Hur ska man veta att Gud är vacker?” Ytterst få funderar väl på den frågan. Den besvaras inte heller som bokens huvudfråga. Undertiteln: ”Om skönhet och konstnärligt skapande” hade varit bättre. Den hade också mött ett verkligt behov. Det finns en längtan efter utveckling här. Många anar att det finns områden att erövra. Försummade områden som kunde få både människor och församlingar att blomma mer. Läs den!

Roland Hellsten är pastor och teolog. Har arbetat bland annat i Saronkyrkan och i Tabernaklet i Göteborg, Har varit missionär i Etiopien och också varit verksam som psykolog.

Boken ”Hur kan man veta att Gud är vacker?”  har utgivits av Libris förlag

Posted in Böcker som rekommenderas | Leave a comment

Mats Bjurboms senaste bok – värd att uppmärksamma

Få fenomen är intressantare än människors gudsmöten, hur de går till och vad de leder till. Bibeln är fylld av exempel på just detta. Man måste väl säga att det är ett huvudtema i den bok som ligger till grund för vår tro.

Genom historien har vi rader av exempel på hur gudsmöten förändrat människors liv. Också i vår tid möter vi berättelser om hur tron får en ny plats för människor . Hur Gud, som tidigare möjligen spelat en roll i marginalen blivit livets centrum och skapat en ny inriktning.

Journalisten Mats Bjurbom berättar i boken ”Samtal i trons gränsland” hur han under en resa i Indien hamnar i en existentiell kris och en mångårigt sökande leder till bön överlåtelse till Gud.

”Jag tror att jag kan bestämma tidpunkten till tisdagen den 8 januari. Mitt på dagen öser regnet ner.  Stranden är tom, ensam går jag sakta ner i Arabiska Havet och tänker att detta är mitt andra dop.”

Den boken, som gjorde vi tillsammans, används nu i ganska många samtalsgrupper med sökare och andra i trons gränsland. Den används också i smågrupper i församlingar som en förberedelse för att möta dem som är på väg till tro eller nya i tron.

Nu har Mats kommit med en ny bok ”Den lille tankeläsaren som upptäcker sin värld – från kontroll till tillit.”, med 35 korta texter som reflekterar över den kristna tron, hans upplevelse av den och vad den betytt för honom. Titeln anspelar på att han menar att tron bland annat fört honom från ett starkt kontrollbehov till ett liv i tillit. För honom innebär det en stor befrielse.

Mats skriver ärligt, rakt och uppbyggligt, på lättillgänglig och träffsäker prosa, fri från religiöst innespråk, han har ju inte den bakgrunden. Han har en del härliga formuleringar som till exempel:

”Där hjärtats lust finns, där finns också Guds önskan för ditt och mitt liv. Jag behöver inte anstränga mig, bara släppa kontrollen och stiga in i livets flöde.”

Eller bokens slutord:

”Just denna bok är en blomning för mig. Den har tillkommit i en process, den har blivit enklare och enklare, och så sann som jag kan och vill vara.

Mitt liv har också blivit enklare sedan jag blev en bekännande kristen. Jag skriver till Guds ära. Så länge solen lyser på skapelsen, så räcker det för mig.

Gode Gud. Jesus och helig Ande, jag säger: Tack!”

Jag blev uppriktigt glad när jag fick hans bok på bokmässan och såg hans texter. Egentligen borde en sån här bok intressera alla dem som har en kristendomstyp där gudserfarenheten är ett viktigt fokus och även dem som söker ett svar på frågorna om hur tron på Gud kommer till en människa och vad den kan betyda i en människas liv.

Mats är numera aktiv i Svenska Kyrkan i Herrljunga, kommunikationsansvarig i Herrljunga kommun på deltid. Han skriver för en rad olika tidningar. Hans bok ” ”Den lille tankeläsaren som upptäcker sin värld – från kontroll till tillit.” kan beställas på adLibris.

PS För dig som vill kommentera på bloggen är enklaste sättet att göra det via Disqus-konto, om du inte har något rekommenderar jag att du skaffar ett. DS

 

Posted in Dela med sig av tron | 1 Comment

Tips för smågrupper, husförsamlingar, cellgrupper, sökargrupper

Förra året skrev journalisten Mats Bjurbom och jag boken ”Samtal i trons gränsland”. Den används i samtalsgrupper med sökare, men också i andra smågrupper för att skapa beredskap att möta människor som är sökare eller nykristma. Den positiva respons vi fått från många håll gör oss frimodiga att rekommendera den.  En del av den responsen kan du se om du scrollar ner på bloggen till ”Respons på boken ”Samtal i trons gränsland”Omslag pdf

Boken utgörs av frågor från en person som mitt i livet upptäcker den kristna tron och där jag som evangelist och pastor försöker besvara och kommentera.

Vi har också skapat en hemsida med tips och idéer hur man kan lägga upp samtalskvällar och har delgett en del ytterligare samtalsfrågor som vi fått del av från grupper där man använt boken. Den hemsidan hittar du här itronsgransland.se

Om du önskar ett provexemplar är det enklaste sättet att skicka efter den på Adlibris

Där kan du också beställa det häfte ”Kristen – vad är det egentligen?” som hade en avgörande betydelse för Mats väg till tro.

Önskas en större upplaga av boken ”Samtal i trons gränsland”, 10 ex eller fler rekommenderar vi denna beställningsadress order@troitiden.se där vi kan lämna en viss rabatt.

 

Posted in Dela med sig av tron, Evangelisation | Leave a comment