Torsten Åhmans Blogg

Analysföretaget Kairos Future har på beställning av den nya kyrkan Gemensam Framtid gjort en undersökning om förtroendet för frikyrkan i Sverige. Resultatet är förödande. Förtroendet är extremt lågt.

Igår hörde jag en intressant reflektion om detta. En person menade att om undersökningen handlat om förtroendet för Missionskyrkan, för Metodistkyrkan eller för Baptistkyrkan hade resultatet blivit ett helt annat. Visserligen är de kyrkorna för det stora flertalet ganska okända, men bland dem som något känner till dem hade bilden sett mycket annorlunda ut än den det nu blev. Jag tror han har rätt.

Det är ingen överdrift att säga att begreppet frikyrka blivit en spottkopp i det offentliga samtalet. Anders Mellbourn skriver om en ”förödande mediebild”.  En mediabild som hela tiden späs på. Begreppet har kidnappats av udda rörelser och den besynnerliga bilden förstärks ytterligare genom ensidig och skruvad rapportering. Den som har sin enda kontakt med frikyrka genom det man läser och hör i ledande medier måste få en otroligt negativ bild.

Däremot har till exempel ordet Missionskyrkan ofta en god klang. Åtminstone där det är känt. Jag märkte det till exempel i kontakt med våra partiledare och deras medarbetare inför valet 2010. De använde visserligen ordet Missionsförbundet. De hade inte hört att kyrkan bytt namn, men det märktes att de kände respekt och förtroende för rörelsen. I många andra sammanhang kan man också märka det. Inte minst genom det stora ungdomsarbete som utförts genom åren.

När den nya kyrkan, som hittills kallat sig ”Gemensam framtid” söker namn borde man tänka på att ta vara på det förtroende som finns. Att bygga upp ett nytt varumärke tar lång tid. Att kalla de nya kyrkan Svenska Baptistsamfundet är inte möjligt efter som delar av kyrkan inte lägger den innebörden i dopet. Metodistkyrkan är känd i stora delar av världen, men ganska okänd i Sverige. Jag tror det bästa vore om den nya kyrkan hette ”Missionskyrkan”, ”Svenska Missionskyrkan” eller kanske ännu bättre ”Missionskyrkan i Sverige”. Själv skulle jag med glädje kalla mig ”Baptist” eller ”Metodist”. Hoppas du som kommer från någon av de kyrkorna med glädje kan ställa dig bakom ordet Mission i namnet på kyrkan.

Länge trodde jag att det skulle kunna gå att rädda ordet frikyrka, men jag har gett upp det hoppet nu.

De tre kyrkor som nu förenas till en och tills vidare kallar sig ”Gemensam Framtid” har låtit analysföretaget Kairos Future göra en undersökning om människors förväntan på kyrkan. Resultatet har bara presenterats i fragment. Men av dessa fragment är det två resultat som är särskilt bestickande. Vi anade det förut, men här har vi det svart på vitt.

Det ena är att sekulariseringen inte har avstannat. Talet om ”återsakralisering” och ”påkristning” tycks vara önsketänkande. Få frågor borde engagera oss så mycket som frågan om varför just vårt land är ett av de mest sekulariserade i hela världen. Kanske det mest sekulariserade.

Den andra resultatet är att endast 6% menar att frikyrkan tillhör de mest trovärdiga i samhället. Det är långt ner på listan. Motsvarande siffra för Svenska Kyrkan är 36%.

Detta är oerhört och vi måste vi ta på allvar. Visserligen kan säkert en del förklaras med att de flesta tillfrågade inte har någon närmare erfarenhet av frikyrka. Att deras bild har formats av media. Att så är fallet förstår man av att Runar Sögaard är för dem den mest kände frikyrklige representanten.

Mediabilden av frikyrkan är inte nådig. Den enda ”frikyrkoförsamling” som t ex Dagens Nyheter öppnar sina spalter för är en udda grupp på ca 30 personer i USA som kallar sig Westboro Baptist Church. De har inte förtroende någonstans utanför den egna lilla gruppen. Det är  klart att den som inte har någon annan kunskap om frikyrka än den DN ger inte kan ha förtroende för den.

Men visst har vi ett antal olyckliga företeelser i Sverige som gått under namnet frikyrka under de senaste åren. Begreppet frikyrka har kidnappats av bisarra rörelser. Mediabilden är förödande.

Fler förklaringar finns, men kvar står att förtroendet för frikyrkan är extremt lågt. Säkert har vi här en av orsakerna till att många tvekar att gå med i en frikyrkoförsamling. Vi ser det gång på gång, till exempel i Alphaarbetet, hur vägen till kristen tro för många är kort, men vägen till församlingen är lång. För lång för många. Man kanske själv har fullt förtroende för församlingen, men man vet hur släkt och arbetskamrater tänker. Man vill inte sammanblandas med underligheter som de läst eller hört om.

Så till frågan: Ska en kyrka jobba på att bli omtyckt?  Eller ska man utgå från att en församling ska vara missförstådd och nedvärderad? Nej, man ska inte alls utgå från det.

Man ska jobba med sitt ”varumärke”! Det menade aposteln Petrus: ”Uppför er väl bland hedningarna, så att de som säger att ni är onda människor ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han söker dem.” (1 Petr 2:12) Paulus skriver om att vi sak vinna ”de utomståendes aktning”. (1 Tess 4:12) Om de första kristna står de att ”De var omtyckta av alla människor”. (Apg 2:47)

Vem vill köpa en bil av någon man inte har förtroende för? Vem röstar på en politiker man inte har förtroende för? Vem vill vara med i en gemenskap man inte har förtroende för? Vem vill lyssna till ett budskap om man inte har förtroende för den som framför det?

Vi har ett stort jobb framför oss – att vända misstron till förtroende.

Kanske är det dags att helt slopa epitetet ”frikyrka”. Anders Mellbourn i tidningen Sändaren menar det. Alternativet är att återerövra begreppet. Precis som svenska flaggan har återerövrats från främlingsfientliga grupper. För frikyrka, i ordet egentliga mening, står ju för något vi kan vara stolta över.

En fråga som har med detta att göra är om en kyrka ska vara synlig i samhället. Är en av orsakerna till misstänksamheten att vi slutit oss för mycket? Jag tror det och vill återkomma med den frågan.

En annan fråga som ligger nära resultatet av denna undersökning är om vårt ärende ska anpassas till rådande kultur för att bli relevant. Den frågan är jätteviktig och jag vill återkomma också till den.