Måste återkomma

Hade tänkt att lämna debatten om helvetet i och med slutordet. Nu har Stefan Swärd gjort ett inlägg om hela debatten och framför allt av vad jag har sagt på den här bloggen. I den gör han några häpnadsväckande uttalanden som gör att jag måste återkomma.
En del tror att det är Stefan Swärd jag vill angripa. Inte alls. Men jag vill angripa den helvetessyn som förgiftat så mycket i kyrkans historia och i så många människosinnen. Min iver är inte att skapa ”ett tandlöst evangelium”, utan tvärtom uppmuntra till ett frimodigare, gladare, mer kraftfullt och befriande – som jag menar är det ursprungliga.

This entry was posted in Helvetet, Swärd versus Bell. Bookmark the permalink.
  • http://barockbloggen.blogg.se Alma Mater

    Fortsätt med det Torsten! Det är som friskt vatten ur en klar källa att få läsa utläggningar av det ursprungliga evangeliet om Jesu fullkomliga seger.

  • Epsilon Noll

     
    Måste en invand och dyster tes missfärga evangeliet? De drivkrafter som lett fram till den vantolkning av evigheten som kallas ”den dubbla utgången”(ddu) är dunkla och knappast sprungna ur en tät Gudgemenskap då konsekvensen av läran är en skarp kontrast till ”det glada budskapet”.Här en kort lista med argument som motsäger ddu:*Jesusordet om ”..betalat till den sista skärven” skulle vara tidsbundet liksom Jesu´ yttranden i  t.ex. Lukas 15:47 ”…han skall bliva straffad med många slag” Där tar straffet slut liksom i Matteus 5:26 ”förrän han har betalt till sista skärven” och i 1 Kor 3:15 ”hans själ ska bli frälst, dock såsom genom eld…” 
    *De enda ändlösa straffen skulle vara de Gud utmäter och medverkar till. Alla andra, värdsliga straff svarar mot brottets karaktär och omfattning. Hur färgar det vår Gudsbild?
    *Jesu´ sista bön skulle förklinga ohörd!? (Fader förlåt dem ty…)*Gud/Kärleken skulle uppmana människorna att ”…föröka sig och uppfylla jorden” trots att Han skulle veta att majoriteten skulle komma att befinna sig utanför. Helt befängd tanke!*Undervisningen om vår utkorelse – att vi är ”utvalda före världens begynnelse” blir obegriplig. De andra skulle alltså aldrig någonsin få en chans! Om vi däremot accepterar Bibelns antydningar om straffens begränsning och att Jesus (av någon anledning?) ”predikade” för andarna i dödsriket (tron kommer av predikan) blir det mera ”ljus över griften”.
    Läran om ”den dubbla utgången” medför alltså:* – i sin brist på nyanser – en djup svartsyn på tillvarons villkor.* – i sin konsekvens – en vrångbild av Guds sinnelag.*    en synnerligen begränsande och pessimistisk uppfattning om effekten av Jesu försoningsverk. Med vänlig hälsning
     
    Epsilon Noll